Jag är redan i skolan.
Jag har varit i skolan så länge.
Men jag åkte bil hit så jag är glad ändå.


(Bihåleinflamation är bajs.)

en fin musikvideo.



en annan som rickard tipsade om.

Kör en favorit i repris. 

Helena ger er den unga osäkra killens FAQ:

FAQ1: Är jag bög?

Svar: Antagligen.

FAQ2: Jag är bög, vad gör jag?

Svar: Bögar dig.

FAQ3: Min kompis är bög!

Svar: Erkänn, det finns ingen "kompis".

 

Mormor och morfar är här och hälsar på. Mormor har tröttnat på att laga mat. Hon menar att det är det enda hon gjort hela sitt liv och vill aldrig mer göra det. Därför skulle vi få köpt cateringmat nästa gång vi träffas.

Mamma försöker desperat få henne på bättre tankar:

"Men det är lätt. Du kan laga mat. Bjud oss på köttfärssås eller vad som helst."

"Köttfärssås?! Det är för folk."

Mormor känns som en frisk fläkt i dagens pk-samhälle. 

Ja. Eller hon kändes som det. Jag fick nyss världens sämsta humör. Nu är jag bara arg. Och trött på förkylning. En månad. EN MÅNAD. Det är lika hemskt som växjös 29 solminuter.

Igår var jag ute. Igen.

Eftersom jag nu såhär efter nyår lever ett nytt liv har jag bestämt mig för att bli en positiv människa. Inga mer bittra utfall eller tidiga hemgångar för att jag tycker att alla är dumma i huvudet. Och det blev så fint! Grappo på toaletten, mycket dans med fin musik och en galen efterfest. Efterfesten började med att jag åkte taxi med Gustav Hector, ägare till deluxe. Till en början pratade vi om normala saker. Sen började mitt fördömda tjatande. jag vet inte hur många gånger jag upprepade att jag skulle få spela på deluxe. Det skäms jag över den här helgen. Han förstår nog. 

Tyvärr fotograferade jag inte så mycket. Men lite. 

Den sista är från efterfesten. Lite konstig men fin. 

Bilddagboken blev hackad häromdagen och nu kan jag inte längre logga in. Mitt liv tog slut. Bestämde mig för att börja blogga igen. Vet inte vad jag ska skriva om. Det är lite synd, alla vet att onischade bloggar suger.
Det känns lite underligt eftersom det inte lär vara någon som läser längre. Jag kan blogga lite och läsa själv.

För att börja med någonting så får ni en bild från igår:

Jag gjorde en telfonintervju med Mian Lodalen i min säng. Det var fint. Hon var så trevligt. Det kommer bli ett trevligt reportage ni kan läsa i smålandsposten på lördag eller på smp.se 

Det här räcker för att beskriva min lördag. Känner att jag och Elvira har kommit till ett stadie då vi inte längre behöver kommunicera med ord. Bara gester. Det var en fin kväll. Shotskväll.
Vi sitter på statoils golv. Klockan är ungefär 03:30

Till nästa vecka ska alla i Ung skriva om deras 90-tal till Smålandsposten. Tror det publiceras på lördag. Har inte valt vilken bild som ska vara med. En där jag ser söt ut och är typ fyra år gammal, eller en ful.
Så ni får läsa vad jag skrev:

Mitt 90-tal

Nittiotalet för mig innebar mycket ångest. Alla barn hade uppknäppta flanellskjortor över t-shirtar. Jag hade cykelbyxor. Min högsta önskan var att vara arab eller fransk. Jag älskade Yakuniku men vågade inte gå på mina vänners barnkalas. Min största sorg var att jag inte ägde närvarolistor som mina dagisfröknar. Anskrämlig musik som hiphop och techno blev allmänt accepterat. Jag var rädd för klumpedumpe, pelikanen Pippi och två snubbar (det skitläskiga tjeckiska barnprogrammet). Då ville jag lyssna på Spice Girls men vågade inte. Lady Dianas död ska vi inte ens tala om.
Jag hatar 90-talet.
(Dock finns det undantag – saker jag upptäckt senare som jag var för liten för då. Som Grunge, Highschoolfilmer, och Ann-Sofie Backs genombrott. Dessutom bodde jag i Stockholm stora delar av årtiondet, det var bra).

Jag sitter här och funderar lite. På hur mörkt det allra mörkast är, och om man ser skillnad på jätte jätte mörk och bara jätte mörkt. Tänker lite på att CBS 60 minutes (stavas det så? blir alltid så osäker) bara var 50 minuter långt. Lite knasigt.
Kollade innan i en guidebok mamma köpt om Bali. Vi ska åka till Bali i påsk. Det ska bli väldigt mysigt och fint och allt. De har jättegod och jättefin mat på Bali! Det är det viktigaste. Allt är fruktansvärt billigt, jag och mamma ska äta överfyllda skaldjurstallrikar varje dag. Min bror undrar om McDonalds är billigare där.

Igår hade jag en jag en jättebra kväll. Ännu en kväll var jag ute fast jag inte skulle. Eller hade råd. Men jag fick inträdet! Och en massa öl på förfesten. Och en Cosmo på Deluxe. Man kanske kan säga att jag har underbara och generösa vänner. Men något annat som också var bra var att vi hela familjen på Palladium för att fira mammas och pappas bröllopsdag. Gå dit. Beställ Gnocchi med rostad svamp och rödbetor. Bästa jag ätit på länge.

Nu ska jag jobba lite till. Reportage och grejjer att göra.

Så fin.

Mitt liv är lite jobbigt.
Lite bara.
Mycket att göra.

Gammal gammal bild på dig. Jag känner knappt igen mig. Jo, klart jag gör. Men det är nog mycket som har förändrats. Allt har förändrats. Tur är väl det.



Jag vet inte om jag har skrivit om Stockholm här, förmodligen kommer jag inte att göra det. Det var underbart och väldigt inte i alla fall. Alla där var så söta och jag vill komma tillbaka snart snart igen, för livet i Växjö känns inte längre som ett riktigt liv.
Igår var vi på deluxe, och det kändes som om jag var där för första gången. Dessutom fick jag en Cosmo av Cham. Då blev jag ännu gladare.
Idag vaknade jag väldigt sent. Stressade för att jag skulle göra ett Stil-jobb på stan för Smålandsposten. Jag tror att jag blev nöjd. Jo det blev jag. Svårt att välja personer. Försökte att välja de som inte var så tydligt modemedvetna eller så. Det kanske blev på det viset i alla fall, men jag kan känna att det lätt blir krystat om man ska jaga modeorakel i en liten stad som knappt bryr sig om trender.
Efter det stack jag till tidningen för att skriva ihop allt. Blev bra. Undrar bara om man får använda ord på italienska och ha med en svordom? Det tycker jag nog nästan.



Ny bild. Jag och Helena i väntan på tunnelbana alldeles för sent.

Idag har varit en jobbig dag. Jag har känt mig som ett hormonvrak som skriker åt allt och alla och som irriterar sig på allting. Såhär känner sig nog gravida kvinnor som är arga. Och har humörsvägningar. I'm with ya sistahs!
Hade tänkt att skicka ett sms sen. Tror att Helena märkte av mitt dåliga humör. Jag skulle i alla fall bli glad om någon skickade ett sms, ett ganska onödigt, bara för att säga "förlåt för att jag var lite borta idag". För det var jag. Som i en glasbubbla.

Något som gjorde mig glad idag var Viktor. Kom och tänka på honom. Han är för söt. Lite galen, men ändå en sådan person som skriver och säger rätt saker vid nästan rätt tillfällen. Älskar det. Dessutom låter det som att han kommer hit den 23/11. Då ska vi dricka chai-latte och jag kan låtsas att jag är förälskad. Lite kanske.
På tal om män så svarade min 28-åring på mitt sms. Eller, jag tror bara att han är så gammal - allt pekar på det. I alla fall tänkte jag svara på det också. Något fint. Han tror nog att jag är minst 20. Lär vara så. Eftersom vi träffades på Ace - med åldersgräns 20. Jaja. Huvudvärk.

Den bästa kommentaren

Jag får inte så många kommentarer här på min blogg och jag kan väl förstå det när jag inte skriver om något särskilt och så sällan. Men ibland får man kommentarer som gör en alldeles varm inuti och allting känns underbart. Följande kommentar fick mig genast på bättre humör och får mig att le. Så sött!
Tack Amanda. Jag vet inte vem du är men det känns lite sorgligt att du inte vågade prata med mig (kanske var jag obehaglig på tåget till Arvika eftersom jag blev full som ett svin). Det var fint skrivet av dig.

Så här skrev hon:

Hej. Det jag nu kommer skriva kommer få mig att känna mig otroliogt fånig och även mig att framstå som en galning, men det är inte långt ifrån sanningen så skit samma. Hur som helst såg jag dig på tåget till arvika, och jag brukar inte hålla på och glo efter folk eller bry mig om utséenden (det låter som en kass ursäkt, men det är sant) men när jag såg dig kunde jag bara inte sluta titta. Jag visste inte hur jag skulle beskriva det för mig själv och jag tyckte du var snygg eller vad jag egentligen tyckte. Vacker är nog rätt ord. Kan kännas som en jävligt tråkig kommentar att jag bara går på allt ytligt nu men det är mitt eget fel att jag aldrig fått en chans att kunna tycka något om dig som person då jag aldrig tagit tillfället (förlåt, plural; tillfällena) i akt att prata med dig. Jag såg dig nämnligen ett par gånger under festivalen med (jag jobbade där) och sen såg jag dig på Emmaboda också! Min kompis Amanda (moderniteter-adnama om det säger dig något) snackade med dig där sa hon, men dum och feg som jag är gick jag bara inte fram och sa att du var i princip det finaste jag sett, någonsin. Det var som i en amerikansk film där allt står still i några sekunder och himlen baa strålar, typ. Fast i mitt huvud. Kanske spelar allt dethär jag tycker eller skriver nu inte någon som helst roll, för någon av oss, och dethär börjar bli en hel jävla novell, men jag var bara tvungen att skriva dethär till dig, av denhär sjuka anledningen. Nu vet du. Ha det nice så kanske vi ses, eller jag ser dig iaf, på nån festival nästa sommar. Det är ungefär tanken på festivaler som får mig att överleva vinterhalvåret förresten. Äsch vafan nu måste jag verkligen sluta skriva. Måste verka helt berusad, men det är typ så jag känner mig också. Ha det bra, och sånt :)

Gaaah. Bojkotta Roberto Cavalli för H&M!
Bojkotta Roberto överhuvudtaget. Det är fult, äckligt och smaklöst. Jag kan verkligen se framför mig vilka som kommer att trängas i affärerna nu i dagarna när kollektionen släpps. Vulgära djurprints funkar bara om man är rik, har modellkropp och bor på riviäran alternativt i Sydafrika eller annat kolonial-land.
Herrkläderna ska vi inte ens tala om. TRÅKIGT. Dyrt för att vara H&M. Jag är trött på kläd- och trendhysterin. Nästan med trött på människor som värnar om miljön men som samtidigt går och köper lite smågrejjer varje dag på H&M. Gud vad bra för miljön.

Blä på er.

Nej, vet ni vad. Om ni vill göra något vettigt istället tycker jag att ni ska kolla in Gossip Girls.
Det är amerikanskt, preppy, sött och ja. Jag älskar det.

Common People

Hej bloggen.
Nu har jag varit i Stockholm. Och varit hemma i två dagar.
Det har varit helt underbart!
Ingen kommer att förstå den enorma sorgen jag kände när vi var tvugna att lämna efterfesten och alla underbara människor 05:00 i lördags för att åka tillbaka till vår lilla lägenhet. Att vi sen försov oss och nästan missade bussen några timmar senare på grund av att vi stannade så sent är en annan sak.

Orkar inte print-screena alla bilder som folk lagt upp på diverse ställen, men ni får en. Här var klockan runt halv fyra på natten och vi sjöng på tunnelbanan. Jag sjöng i en askkopp.



Fuck den anonyma kommentatören. Jag var på Ace. Och Vice-festen.

Efter regn kommer solsken och jag har glömt alla mina depressioner för ett tag. Hurra hurra.
Smålandsposten ger britneys nya 4 glada solar. Hurra hurra.

Eftersom jag är så glad idagtänkte jag delge er några av dagens takar:

x Blir alltid nervös när någon jag ringer inte svarar. Jag brukar tänka att personen ifråga gör något konstigt istället för att svara mig. Eller något snuskig. Som att ha sex, eller att han/hon hånglar med sin granne. Det är jättejobbigt.

x Jag har börjat få ångest varje gång jag tar upp min mobiltelefon. Vet inte varför. Egentligen går vi ganska bra ihop tillsammans nuförtiden eftersom jag har fria sms. Det har bidragit till att jag alltid svarar på alla sms (nästan) och att jag alltid har den med mig. Neurotiskt.

x Har också funderat på personer som arbetar i telefonsupportrar framställs i reklam. För ett tag sedan var det någon med TryggHansa och deras anställda. Det var söta, friska flickor och pojkar i propra, lite gammeldags kläder. Nu senast är det något bredbandsbolag som tycker att vi ska "göra slut med våra gamla bredbands leverantörer". Och där är de igen! Bilder på supporters, söta små duvungar som gråter. Herregud. Jag har jobbat på ett företag med sådana som svarar i telefon. Sanningen är inte riktigt så guldkantat.

Every day is like sunday.

Idag är jag deprimerad.
Allting känns väldigt tungt. Frågan är om det blir lättare av skriva, men jag gör det. Förresten är det dumt att ursäkta ig själv.

Känns djupt och svart.

Körkort - Vänner - Fota -Skriva - Familj
ÅNGESTÅNGESTÅNGESTÅNGEST

Det lilla ångestmonstret kommer på besök.

Vet inte vilken skillnad det egentligen hade gjort om jag hade haft ett körkort, vem skulle jag köra till?
Klagar på min vikt men jag skulle ändå inte ha någon att visa min nya smala kropp för.
Orkar inte vara ensam men står samtidigt inte ut med människor.
Just nu orkar jag inte bry mig om världsliga saker som körskolelektioner, semester i Italien och projektarbete.
Sluta prata med mig om det. Det löser sig ändå.
Trött på att vara vegeteran också. All mat smakar likadant - alla vet att jag ändå äter kött på fyllan.

Okej.
Jag är inte superduper ensam. Inte ens lite ensam.
Mest uttråkad, bortskämd och nonchalant.

Vill bara ha ett liv där de små sakerna kan kännas lite fina och betydelefulla.
Som en könummerlapp som har vikts i fickan och helt plötsligt liknar något annat, som att förundras över hur stökigt ett rum kan bli utan att någon säger till eller att se hur fint ljuset blir när det lyser igenom höstfärgade träd (färgskalan blir som på 70-talet).

Lyckligtvis finns det bot på grå dumma dagar:

x Cosmic Dancer. En av de bästa låtarna någonsin.
x Alber Elbas citat "Jag älskar tanken på att jag själv inte kan komma i kläderna. Det är som att känna doften av kakan på gatan uanför bageriet, men inte ha pengar nog för att köpa den".
x Cigaretter (nästa vecka är min sista vecka med dem)

Nu ska jag köra lite bil och fundera på livets mysterium ackompanierat av Sufjan Stevens.

Om en timme åker jag till Jönköping.
Jag ska på rättegång. Det känns verkligen som slutet på livet. Döden.
Så många har sagt att om det händer något så händer det definitivt inte idag.
Egentligen vet jag inte om jag känner mig så hotad, men det är en obehaglig känsla.
Att något har hänt, något kanske händer igen.
Mamma och pappa är med mig hur som helst. Det känns bra.

Det känns bra att jag är i Stockholm om en vecka.
Då ska jag och helena gå på Ace, träffa underbara människor och bara glömma Växjö och allt annat.

Förresten har jag ett fan! Någon som typ beundrar mig som en idol.
Det är inte vem som helst heller. Nej, min mammas frisörs dotter blev helt galen häromdagen när hon trodde att hon såg mig på stan. Hennes mamma (frisören) som vet vem jag är övertygade henne om att det inte var jag, men dottern insisterade.
Undrar hur hon vet vem jag är. Sött i alla fall.

Nu ska jag ha lite mer ångest och "ont-i-magen-känsla". Sköljer ner det med Morrissey och Antony and the Johnsons.

Ibland får jag mail. Men jag jag brukar inte svara. Hatar att skicka mail.
Folk är så dåliga på mail nu för tiden. De vet inte hur man ska skriva.
Skriv som om du skrev ett vanligt fint brev förihelvete. Inte korta saker med korta meingar.
Vad tog allt det vackra vägen?

Måste skriva lista till Ung/smålandsposten. Vet inte om vad.
Vill inte vara klatschig och kitschig. Kanske måste.
Mamma tyckte jag skulle skriva om fem-i-topp skor jag har. Konstigt.

Längtar tills när mamma blir gammal, har galna hatar á la Piaggi och dricker punch med mig.
Dumbumbidum. Nu ska jag frlusta mig med naturkunskapsboken.

ARRVIDERCI

Förresten är Live at Earls Court med Morrissey en jävla bra liveskiva.

Igår när jag kommit hem från deluxe och lagt mig i en säng hände en skitkonsitg sak. Jag somnar. Sen drömmer jag, gång på gång att jag går hem från krogen. Även fast jag inte gick direkt hem i verkligeheten. Och det var vad jag drömde hela natten. Deluxe-hemma-deluxe-hemma-deluxe-hemma i all oändlighet. Sjukt läskigt. Sen blev det morgon.

Inte för att jag tror att någon bryr sig sådär oerhört mycket men ändå; jag var ute igår igen. Deluxe igen, med Kim och Mandy-boo. På något lustigt vis tog jag på mig rollen som den som skulle prata med alla. Prata. Så uttröttande.
En kul sak hände. Nej, två roliga saker hände. 1, en tjej från en modellagentur bad mig skicka bilder till henne. Eller, ja, hennes vän jobbade på Mikas. 2. Jag och Helena köper kebab typ 02:15. Kebabmannen blir skitarg på oss för att vi vill ha våra pommes frites vid sidan om istället för på kebaben. Men hans snälla fru ger oss dem i lite folie. Genidrag.
Sen blev det efterfest som var mysig, men lite tröttsam. Jag ringde Ulrika och Jesper, sen kände jag för att gå hem framåt tre-tiden.

Idag har jag mailat Smålandsposten om att jag är så ledsen över att jag inte hann läsa deras mail om att jag skulle komma på intervju igår, förrens idag. Menmen, hoppas det går bra senare. Sen mailade jag den där modellbruden.

Nu ska jag äta. Tror jag. Funderar på att maila React och tala om för dom att de suger.

Det längesedan jag uppdaterade. Inte orkat. Har känts meningslöst.

Igår var vi i alla fall på deluxe. Det var inte det roligaste jag gjort en onsdag, men det var bättre än att vara hemma och vara nykter. Drack två öl. Och en drink som jag hittade. HITTADE! Förvånande nog är jag trött idag. Skittrött. Inte bakis. Blir inte bakis.
Idag slutade vi 10:10. Så. Skönt. Åt underbar falaffel, gick till Helena där vi drack the och spelade Wii. Tennis, boxning och baseball. Vågar inte ens tänka på hur jag såg ut när jag boxades, kan i alla fall säga att det var med inlevelse.
Jag fick också presenter från Helenas USA-visit. En ashet tygpåse med texten "art slut" på och två lp-skivor med arja saionmaa och baccara.
Nu tycker jag att den här dagen kan ta slut, har redan sett dagens Will&Grace-avsnitt, kräver inte så mycket mer av dygnets resterande timmar. Tror att Chloe Sevign var med som gäst idag, om det var hon så är hon otroligt vacker. Och bra. Me like.

Om jag orkar ska jag lägga upp lite fotografier, kanske från emmaboda. Vi får se.

SEE-YA!

Idag har jag beställt emmaboda biljett, fixat mammas present och jobbat.

(Grattis mamma, du är bäst, även om du nu har ena foten i graven.)

ARVIKA

(Allt annat än festival är bläbläblä just nu.)

Jag fick ett meddelande på qx med den här bilden och en hälsning från New York: "You should be here."

(Ett VIP-kort gör vem som helst frisk på nolltid.)

Bilder från veckan:

Jag har varit ensam hemma igen, nu i fem dagar.
Det börjar uselt med att jag inte får i gång vår tv (ungefär så sorgligt är det, jag får inte i gång tvn och de resterande fyra dagarna är förstörda). Sen ringer en dansk på dörren. Främlingsfientlig som jag är tänker jag direkt att han ska tigga pengar eller försöka råna oss så jag bara "No thank you, we don't want ANYTHING. I said GOOD-DAY." Den stackarn skulle bara lämna vårt nya kök. Men han kunde inte svenska. Så jag förklararde på engelska att jag omöjligtvis kunde lyfta ut 700kg kök ur hans gigantiska lastbil på en kvart. Så han körde det någon annanstans.
Två andra saker som har irriterat mig med hela att vara ensam hemma-grejjen var att mamma bara lämnade hundra kronor här. Hur skulle jag kunna klara mig på det? Som tur väl var gav mormor mig pengar när jag klagatlite. Men det var inte det värsta. Något som verkligen gjorde mig ledsen, som kan te sig vara en småsak, var att när mamma skulle skriva under lappen där hon skrev allt hon behövde hjälp med hemma skrev hon under med "Lena". Inte mamma. Utan med sitt förnamn. Jag har aldrig tilltalat varken pappa eller mamma med deras förnamn. Hon var väl sur eller något.

Men det kan faktiskt löna sig att de åker iväg. För min del alltså. När de var i Paris fick jag macroner (se bilden). Som mamma hade haft i sitt knä hela flygresan hem. Det tyckte jag var gulligt.
Dessutom har jag varit sjuk hela tiden. Är det fortfarande. Blir bara sämre. Därför har jag haft chica outfits som: pyjamasbyxor och blå hoodie från pinsamt svenskt märke. Eller pyjamas och duntofflor. Undrar varför jag ALLTID i alla lägen känner mig så obeskrivligt het.
Familjen kommer hem om två timmar och en kvart. Då ska jag ha städat deras rum och mitt. Egentligen klippt gräset. Orkar inte. Jag är ju sjuk ju.

Idag tittade jag på Live Earth-delen som Madonna var med i, igår. Jag missade det igår-natt. Lustigt. Not.

Först var vi hos Unn, jag och Unn var de enda fulla. Min sista Polen-vodka tog slut. Den skulle jag haft på arvika. Jävla helvete. Nu får jag fixa mer vin istället.

Sen åkte jag + någon backslick-kille in till stan och jag drack cosmopolitans på lagerlunden. Sjukt dekadent.

Men jag kom att tänka på en sak, inte för att jag är kristen eller så, men vi säger att växthuseffekten verkligen skulle "slå igenom" och det verkligen skulle bli varmt och allting smälta. Sen helt plötsligt har vi vår syndaflod. Det är läskigt. Det stämmer ju!

Idag har följande hänt:

- Mamma och pappa åkte till Paris. Nu är jag och kristoffer ensamma hemma.

- Föregående punkt har lett till att vi bara har tittat på tv och ätit pizza hittils, under våra första nio ensamma timmar.

- Vid fyra ska vi åka och träna, på gym. Igen. Jag dör. Vi ska träna imorgon också.

- All musik i min dator försvann. Puttsväck. Helt borta. Finito. A mystery.

- Jag blev medlem i kicks urlöjliga tävling, han som leder är inte ens snygg. Rösta på mig, bara gör det. Ligger typ sist. Har tio poäng, men dem gav jag mig själv.

- Jag har blivit kär!!! Hud och hår killen på fab5 är bäst. Bäst, bäst, bäst.

"Question: Describe your ideal vacation - location and activities.

Kyan: Camping at the beach with a beautiful man! Horseback riding on the beach, bonfires, scuba diving, swimming, lots of great seafood and wine, reading and naked naps. "

OH, KYAN DOUGLAS. Vad säger man?

Jag provade wienermelangen idag! Ingen annan på min avdelning visste ens att den fanns. Jag vet inte riktigt vad jag väntade mig, men efter första halva munnen kände jag direkt "THAT GOES WITH THE TRASH". Jo jag vet vad jag väntat mig: jag trycker på den alldeles oslitna knappen och typ pandoras box öppnar sig. Änglatrumpeter och hallelujahs ljuder och en allsmäktig röst säger "Benjamin, äntligen, du är den första som vågade prova du får LÖNEFÖRHÖJNING". Men som sagt. Inget hände. Får väl försöka imorgon igen. På tal om pengar; jag var på banken idag. Två banker. Swedbank och SEB. Det var fullt av tattare, sjukt mycket folk som var helt osocialt kapabla. Det i sin tur gjorde att mina ärenden där tog lång tid. Men efter att pappa "pratat" med folket på SEB så fick jag ett Visakort. YAY. Man måste ha fast inkomst och plugga på universitet osv osv för att få det. Men jag fick det gratis! Pappa är bäst. Älskar att han jobbar på SEB. Innan lyssnade jag på "fråga bögen" på P3. Han suger verkligen. Så dålig. Han svarar på tråkiga frågor som "hjälp, jag tror jag har blivit bög" eller "jag har en homofobisk flickvän och jag är bög". Han har varken originella eller intressanta svar. Han säger nästan till alla att de ska ut på internet och skaffa erfarenhet. Kunde jag bry mig mindre? P3 borde ha någon slags FAQ på deras hemsida till fråga bögen, så slipper alla idioter ställa samma fråga flera gånger.

"

Idag har jag jobbat, såklart. Det ska jag göra varje dag, 8:00-16:00 i sex veckor. Eller, det blir ungefär fem och en halv eftersom vi åker till arvika nästa vecka. På onsdagen. Längtar ihjäl mig. Dock kom jag till några insikter under arbetsdagen:

1. Det är mycket hemskt att prata med dansken på Apples support i Holland som knappt kan engelska, som konstant stönar. Jag var livrädd hela tiden. Han stönade verkligen som vissa gör när de har sex. Trodde jag skulle dö. Han satt säkert och drack öl och åt korv samtidigt som vi pratade.

2. Jag har fått dålig hy till höger om munnen. Det var jättehemskt att inse det! Trodde verkligen jag skulle börja när jag såg det, på min fula arbetstoalett. Ber till gudarna att det bara är någon slags tillfällig förvirring från min huds sida som snart ska vara löst. Snarast.

3. Jobbets glas är i perfekt storlek för att fylla på med två "omgångar" kaffe/varm choklad/thé/ eller det där konstiga som kallas för wienermelange (har ALDRIG sett någon dricka det, fattar inte vad det är). Alltså, men fyller glaset två gånger, men det blir ändå inte för fullt. En jesus!

Helgen i siffror och bilder:

1 - antal fikor på Palladium som innefattade rosévin.
600 - antal liter vi öste från helenas eka.
5 - antaHelgen i siffror och bilder:
l gånger jag bestämt mig för att sluta röka.
2 - antal telefonsamtal till tomas.
2 - antal sedda filmer (american psycho och one hour photo).
0 - antal myggbett efter cirka 30 timmar på landet
1 - antal fester på väster med mandy, helena, kim, evelina och simonie.

(Ovanför bilder från fredagen, nedanför bilder från min och Helenas natt på landet.)

Hej. Jag börjar blogga nu igen. Hejdå.

Min plan att komma tidigt till skolan för att få en plats på naturkunskaplaborationen misslyckades totalt. Istället för att ligga hemma och sova alt. plugga sitter jag i skolan, allt pågrund av att vi inte hade någon naturkunskap idag. Jag förstår inte hur jag alltid missar det, hur jag än gör. Jag är inte skapt för att ha laborationer. Hoppas att mitt vg i NK inte är hotat. Jag kan trots allt gå på nästa laboration, alltså den som jag trodde var idag.
Igår spelade jag teater, vårt kollage om familjen. Det mesta gick väl bra, med tanke på hur hysteriskt det var innan med förändringar, folk com hoppade av, idiotiska lärare m.m. Tråkigt nog han vi inte prata igenom hur vi ville ha ljuset riktigt med killen som skötte det, det gjorde också att det blev lite sämre.
Eftersom jag bara har suttit här i biblioteket utan att göra någonting (kollat style.com och lyssnat på rufus wainwright) börjar jag få lite ångest. Förmodligen kommer jag att plugga på Rousseau's uppfostringstankar. Ungefär lika livat som det låter.

Det är mycket att göra just nu, men Polen var bra och jag mår bra. Imorgon har jag teateruppvisning och jag fixar det sista med musiken. Jag ska skriva mer utförligt när jag får tid, kanske blir det efter Siesta och min födelsedag på lördag.

Idag har det hänt så mycket saker att jag knappt kommer ihåg hälften av dem, men senast har jag varit på modevisning där Helena gick modell (bilden), packat klart och nu skrivit ihop ett engelskaarbete. Imorgon är det Polen!

OH GOD I'M BORED

Charlotte Gainsbourg

Jag ger er: Charlotte Gainsbourg

Jag fixade in mig på datorn, satte pålite Charlotte Gainsbourg för att förhöja stämningen lite. Sen får jag mig ett hemskt uppvaknande. Min bild har lagts upp på stockholmstreetstyle. Det är ju tur ATT JAG SER SÅ MOGEN UT. Jävla babyface. Men det känns nästan lite värre med "du kan få ett skönhetstips". Som om tjejjen som ställde frågorna var asful. Jaja, man kan inte få allt här i världen.

Idag är en bra dag. Allting känns lagom underbart. Som det fina vädret, fikan på Skåres, menthol-ciggen med glittrigt filter, les amies, allt. Kan inte förstå att jag åker till Polen med tre av skolans mest fantastiska personer. Det kan inte bli annat än succé. Nu gäller det bara att vi kan trycka upp våra tröjjor med texten: Polen 2007 - quelle bordelle.

Efter Sandras bilder från New York blir jag så himla sugen på att åka dit. Mamma och pappa pratar om att det kanske blir i höst -vem vet. Men innan det är det Krakow, London och kanske Paris som gäller. Det är inte heller fyskam. Den fina bilden antar jag att Sandrasvän har tagit.

Den här kvällen har jag spenderat genom att äta glass och att plugga.
Perfekt kväll eller hur? Men det känns skönt att det börjar lösa sig. Både Margaret Thatcher-arbetet och Psykologin är snart avklarade. Då blir det Morrissey för hela slanten.

På senaste tiden har jag funderat på två saker. Den första är hur mycket folk håller på. Att de aldrig kan låta något vara eller bara bete sig normalt. Att alla har ett konstigt bettende. För någon dag sen ringde mitt 'ex' eller före detta ragg eller vad man ska kalla det. Han var tydligt over-eager att träffa mig så snabbt som möjligt. Och det är väl sött och bra, men att göra det på ett sådant sätt: han började med att nämna att han sett Johan i Odd at Large och var sjukt avundsjuk på mig som varit där hos honom osv, det var hans ursäkt för att han ringde.
Nyss fick jag reda på att han skällt ut en annan liten homofil för att han var, enligt honom, äcklig, ful och frånstötande, precis som en viss Marcus. Och Marcus är ett kapitell för sig. Alla indiekids i Sverige, i alla fall i södra har haft något på gång med honom. Till och med jag. Därför är det en jävla röra där alla är med alla och det blir bara konstigt. Det är att hålla på.

Den andra saken handlar om att jag är vegeterian. När jag säger det kan jag frå två, nja tre olika reaktioner.
En är: Åh, vad bra/kul/duktigt av dig. Det är liksom bra saker att få höra och bra saker att säga. inget mer med det. Sen finns de konstiga kommentarerna. Som: Men, du är väl ingen sån?? Eller: Men, du är väl inte vegeterian, du har ju päls och allt??
Det finns inget som gör mig mer trött än de två frågorna. Så här, man kan vara veggo även fast man inte går runt på en fjällräven rygga och trasigaconverse. Faktiskt. Jag har rätt att rata kött även fast jag inte är med i ungvänster. Allt annat är bara pubertalt och fördomsfullt.
Och angående pälsen. Jag har två mycket bestämda uppfattningar om varför jag inte äter kött. Nummer 1: Det känns fräschar/nyttigare/bättre att vara utan. Nummer 2: Maten, rent allmänt i världen, skulle räcka mycket längre om folk åt mindre kött. Så är det.
Jag kan alldeles för lite om djurskötseln i Sverige och om djurtransporter, därför uttalar jag mig aldrig om det. Men angående svälten, det går åt tio gånger så mycket energi åt att laga en maträtt med kött som med grönsaker. Då är det engeri för att odla upp grönsaker etc. respektive att föa upp en ko eller gris.
Som vissa vet använder jag päls, dock inte ny päls, men ändå päls. Jag tror inte att djuret gör någon skillnad på om det blir till päls eller till kött. Faktiskt. Det kanske känns hemskt att höra det, men så är det. Djur ska behandlas rättvist och bra, och vi har alla en skyldighet att se till att de mår bra, men om de ändå ska dö gör det ingen skillnad vad vi använder dem till.

update: vad ska man säga, folk tar illa upp. ursäkta.

Nu har jag ätit scones och druckit thé, ska snart gå ut på promenad med min hund. Tidigare idag gjorde vi upp de bästa planerna för helgen. :*

Frågan är vart man kan få tag på Fröken Sterner?

Konversationerna i min familj blir sällan varken långa eller givande. Idag utspelade sig följande scen:

Jag står framför garderoberna i mitt rum som är fulla, ändå ligger det kläder på golvet. Det gör att jag klagar på min kära mor.

Jag: Mamma, jag behöver en ny garderob.

Mamma: Jag behöver ett nytt liv.

Borde mitt arbete om Margaret Thatcher heta 'Margaret on the guillotine' eller 'Margaret Thatcher - a woman of no importance'?

Jag tänkte på en sak när jag var i stockholm: hur många indiekids-kloner det fanns. Små tejjer som tycker att de är asunika med deras I Love New York tröja, stuprör, kofta och vintage skinnväska. Inse att ni finns överallt? Jag fattar att alla inte vill vara annorlunda och sticka ut, men ändå.
Här hemma i Växjö känns det som att alla som är modeintresserade (särskillt tjejerna) kör på den stilen och tycker att de är asunika. Men de förstår inte att om de skulle komma till en håla större än växjö skulle det finnas minst 20 likadana brudar. Helena måste få en eloge, för att vara insatt, ha stenkoll men samtidigt vara något annat än en ytlig idiot. Sådana finns det allför många av. Trista jävlar.
Jaja, jag ska sluta tjata, det är bara lustigt.

Som i Köpenhamn, där alla hade palestinasjalar. Så jäkla konstigt. Vad är grejjen när alla andra bär det och det är så tydligt att alla gör det för att vara 'inne' och inte för att de sympatiserar med åsikterna? Jag förstår inte. Det jag vet är att jag nästan alltid har en tanke bakom det jag tar på mig. Varför jag har något.

STOCKHOLM

(tröjan längst ner till höger har jag nu.)

Hey, here's the story.

torsdag: Jag går från skolan med Helena, är sjukt nervös. Mattanterna har vaktat min väska hela dagen. Bless. Flygbussen kostar ingenting till flygplatsen, jag sparar typ femtio spänn och lägger dem på giftigare saker. Väl på flygplatsen är alla otrevliga och ingen vill hjälpa mig, på toppen av allt är planet försenat. Jag tjurar lite och ringer till pappa som redan är i stockholm.
Framme på Arlanda går jag vilse och känner mig som största idioten, fattar inte hur man kan lyckas. Träffar pappa och vi åker ut till gärdet och till filmmässan. Där får jag alla papper och passerkort m.m. Sen åker papi hem. Vi tittar på grejjer på filminstitutet resten av dagen, sen får jag ont i huvet och tjurar lite till och vi åker hem till världens sunkigaste vandrarhem. När jag är hemma ringer Johan några gånger och sms:ar. De ska tydligen gå ut och vill ha med mig, men jag orkade bara inte. Så jag ligger på vandrarhemmet med mina osociala "klasskompisar".

fredag: Vaknar och är ganska glad. Åker tillbaka till filminstitutet och tittar lite till. Äter dyr frukost på stan, släpar på min 20kg väska som jag senare lämnar med de andra på gärdet. Ringer Johan och vi bestämmer att jag ska ta tunnelbanan ut. Är asnervös och tror att jag ska dö. Inte bara för att åka tunnelbana med mitt lokalsinne utan också för att få träffa mannen.
Jag får stå och vänta ett tag innan han kommer, de var tydligen en vild natt kvällen innan. Sen går vi hem till hans assnygga lägenhet, träffar hans snygga kompisar som han bor med, han trixar lite med kläder som kommit från fabriken. Sen vilar vi på hans säng och kommer försent till någon studentgrej vi ska på. De sjunger falskt men vi får snittar och cider så vi är glada. Där räffar Johan Max Bergå (jag fattar inte att det är Max förrens efter. Vi unitar med Elie och Martin som bara är glada. Elie, som tar studenten, går på en sjukt konstig skola med bara brats. Hon är inte brat. Vi drar till en park på söder och dricker öl. Klockan är väl halvtvå nu. Eftersom jag bara knaprade på min frukost blir jag självklart pinsamt yr och toanödig. Så jag och Johan lämnar de andra för att springa till tjallamalla och gå på toa. Inne på tjallamalla pratar Johan med tripptrapptrull-killen som köper något som Johan har designat. Han stirrar på mig asmycket. Hursomhelst var han snyggare i verkligheten. Vi blir båda fotograferade för StockholmStreetstyle. Skönt att detta verkligen var min sunkigaste dag med sunkigaste outfitten. Skönt att jag inte hade ett enda vettigt svar på deras frågor. Jaja.
Sen åker tillbaka hem och Johan bestämmer sig för att äta mat så han gör lax i mikron, det ser asäckligt ut. Jag åker tillbaka till gärdet och hämtar min väska och sen tillbaka. På tunnelbanan hem tror jag att jag ska svimma. När jag kommer tillbaka har killen fått fnatt och googlar sitt namn, och allt möjligt annat. Jag tittar på tv. Blir jag sugen på pizza så vi beställer det på söder.
Sen ser vi på talang 2007, fattar ingenting, dissar Rodeos fest, ser Vad kvinnor vill ha, Mean Girls, 13 snart 30 och början av The man who fell to earth. Men den ville jag inte se. Bra att vi bara såg fjortisfilmer. Trots allt bra fjortisfilmer.

lördag: Vaknar sent. Johan senare. Blir sur och gäspar demonstrativt. Provar hans kläder, hittar en tröja jag vill ha. Duschar och känner mig helt okej. Sen fikar vi och säger adios. Jag åker tillbaka och ser på ett skådespelar-samtal med Hariett Andersson, Eva Röse och Rolf Lassgård. Andra smågrejjer på filmhhuset. Sen åker vi hem i bilden. Alla är tråkiga. Alla får äcklig kaffe på McDonalds förutom jag, mitt var det enda som blev riktigt.
Jag sover och kommer hem till Växjö vid kanske halv elva. Somnar halv tre.