Okej, ignorera bara mitt ansiktsuttryck på bilden. Men jag blev så nostalgisk och blödig. Unns artonårsfest, jag till vänster och Helena till höger. Allt som var då, och hur det har blivit. Jag saknar inte hur jag mådde, inte alla de fester som jag spydde och däckade på. Man behöver inte vara ett geni för att inse att även den festen slutade så. Men natten var så mysig, även fast jag sov på en mockasoffa och jose gonzalez spelade nonstop. Det var väldigt dött när allt kommer omkring.