Som jag skrev innan hade jag en "träff" idag. Egentligen vet jag inte vad jag hade kunnat göra annorlunda, men det känns som om det borde kännts bättre. Självklart fumlade jag med det mesta, glömde min telefon vid sjön, pratade mycket. Jag kan väl inte hjälpa att han blev asblyg. Eftersom jag har en tendens att alltid hålla på så vet jag att jag kommer vänta några dagar, sedan ringa och kolla hur mycket jag har skämt ut mig. Det som var possitivt var väl att... 176cm inte alls kändes så kort. Men jag känner mig ju mycket kortare än mina 183. Trots allt kan jag inte låta bli att tänka på hur likt det här var när jag träffade Tomas första gången. Katastrof men samtidigt perfekt. Well well.
På tal om mr. T sa han värsta konstiga grejjen häromdagen, i hade kontakt för första gången på säkert en månad. Han frågade hur mycket jag fortsatt att prata med hans tjejkompis, och jag sa att det blev några gånger, kanske tre. Då säger han bara: "Ja, till henne sa du att du kommit över mig". Men JA. Vad förväntar du dig? Det har varit slut sen i julas. Ju mer jag tänker på det är det nog som Kim säger att han vill ha mig i en liten ask. Men där hade han fel!