Island mellan hedniskt och kristet.

Jag är oerhört bra på att göra ingenting. Verkligen bäst.
Eller, jag har faktiskt lyssnat igenom silent shout, tittat på cruel intentiosn för fjärde gången, läst mina Bon-tidningar, trixat med Halebop och tittat över min lista över saker jag ska köpa.

Men nu började klockan bli mycket och jag hade inte börjat med skolarbetet och ångesten var ett faktum. Därför sätter jag mig med sidorna 50-54 i den oerhört inspirerande boken "Den Levande Litteraturen". Kapitlet heter "Island mellan hedninskt och kristet" och fokuserar på dåtidens litteratur. Ni måste förstå att jag löses upp i atomerna av spänning. Här kan man läsa om eddadikterna, de har varit vänliga nog att citera:

"Arla i urtid

fanns ingenting,

ej sand, ej hav,

ej svala vågor;

jord fanns icke,

ingen himmel,

där fanns omätligt gap

gräs fanns icke."

Jag fattar inte grejjen. Inte alls. Det är inte vackert, inte heller betydelsefullt. Samma sak som de skrev om har någon annan, i alla andra forna kulturer, skrivit om. Men jag antar att min kära svenskalärare Lars inte kommer höra min klagosång, det är nog bara att fortsätta genom eddor, Valhall och Voluspa.