Nu ska jag blogga. OJojoj vad jag ska blogga.

1.
Jag såg ett program på femman ikväll om fetma. En kvinna som bara 29 men vägde runt 350 kg. Hon kunde inte sitta upp, inte röra benen - knappt röra sig alls. Hela programmet gick ut på hennes kamp för att bli opererad och att visa på hur jobbigt det hela var för henne och för hennes familj. Självklart slutade det hela med att hon dog och krokodiltårarna såg aldrig ut att ta slut.
Jag har full förståelse för att det är svårt att leva med någon i den storleken men någonstans känns det fel i mitt huvud. Hon har själv stoppat i sig åtta hamburgare åt gången. Hon har själv valt att stanna inne. Hon har själv bestämt sig för att inte gå till en läkare. Jag har mycket svårt att allmänheten skulle behandla en döende heroinist eller rökare på samma sätt. Självklart vet jag att det inte går att jämföra beroenden av sådant du måste få i dig och sådant du inte behöver. Men jag tror att maten tillslut blev som en drog för henne. Daltandet och snuttifieringen av henne hade jag svårt för. Att man fråntog henne allt eget ansvar på grund av hennes storlek.

2.
Programmet jag skrev om ovanför tycker jag var skit. Mycket på tv är skit. Svt är i mångt och mycket skit. Jag förstår inte varför de producerar dokusåpaliknande program och annan smörja när de har förutsättningarna att skapa kvalité. Svt drivs knappt av tittarsiffror, det är public service som ska drivas av intresset att vara neutrala och kvalitativa.
Men. Jag är numera positiv. Det finns faktiskt bra program. Bara idag har jag hunnit med Rea och barnsjukhuset. Rea är superviktigt för barn! Barn får se andra barn ta saker i egna händer, utföra riktiga under sökningar men framför allt vara kritiskt tänkande individer. Mycket mycket viktigt.
barnsjukhuset handlade om unga flickor med hjärntumörer, en tjej med anorexia och världens sötaste barn som hade hål på luftstrupen. Det var fint. Jag vet inte om det hjälpte de sjuka att jag tyckte synd om dem men de hjälpte varandra.

3.
Det blir mycket åsikter på en gång men jag passar på.
I måndags började vår litteraturvetenskapskurs. Självklart diskuterade vi kring vad litteratur är. Många, inklusive vår lärare, var övertygade om att litteratur varken gör oss till bättre, klokare, finare eller gladare människor. Kanske skulle man få någon slags stimulans men annars har de svårt att hitta något speciellt med att läsa böcker. Självklart gillar de det men det gör dem tydligen inget annat än glädje för stunden. Jag höll mig tyst men åsikter som de här har jag så svårt för. Varför läser ni böcker överhuvudtaget? Jag tycker att det är så konstiga, så klyschiga och pekorala åsikter. Det är så typiskt en viss sorts kulturella och så kallade bildade människor att bagatellisera vad de gör. Typ "jag är inte mer intelligent eller gladare än någon som aldrig läst en bok". Fine. Knske inte smartare, MEN VARFÖR LÄSER DU?
Jag får ut mycket av att läsa böcker. Det bildar mig, ger mig inblick i andra människors liv vilket i sin tur leder till större förståelse och kanske i slutändan fred på jorden, det ger mig glädje, låter mig använda min fantasi och en hel del annat. Inte bara njutning för stunden.
Att jag dessutom har oerhört, extrem svårt för en viss elitistisk översittarattityd som jag förknippar med åsikter som "nehe, jag är väl inte någon alls. Har bara läst 976086086 universitetspoäng och läst Prousts samlade verk" är en annan sak. Kulturell putslustighet är inte min grej. Oftast. Det är dock viktigt att det inte alltid är rätt, men oftast roligt.

4.
Jag var på kammarmusikkonsert i går kväll. Det var oerhört fint. Ville gråta lite. Nästan. När jag blir stor ska jag ha en egen kammarorkester som ska spela smäktande stycken när jag vaknar och när jag kysser min älskade på munnen.

5.
Jag har svårt för vissa andra uttryck. Nu i gullighetssammanhang. Fick ett sms som bland annat innefattade "ligga sked hela natten". Ser inte charmen med det. Gav hela meddelandet något smutsigt, solkigt skimmer istället.
Men vad är väl ett sms?