Känns som om det var år sedan jag skrev sist. Vilket det såklart inte var.

Kom nyss att tänka på min franskalärare som gav mig tummen upp idag. Just då kändes det som en given pose. 

Förövrigt är jag mycket trött these days. Somnade igår på vår hallmatta. Ingen väckte mig på en halvtimme. Snacka om dysfunktionel (säger man så?) familj. I alla fall. Har tänkt på olika anledningar till min trötthet. Och det är trötthet som i utmattad, inte som i att jag sover för lite.

1. Alla infektioner jag har i kroppen/har haft i kroppen den senaste månaden har gjort mig svag. Vägrar tro på det här, men mamma säger så. Och pappa.

2. Järnbrist. Jag säger järnbrist. No kött no järn. Vill nästan har järnbrist. Det har blivit så när jag drivet det argumentet så hårt. Känns coolt med järnbrist. Vill ha vitaminpiller!

3. Några underliga tonårshormoner som kommit lite sent. Nästan uteslutet. Var aldrig trött som yngre tonåring. Har nästan aldrig varit trött.  

Pappas läkarvänner kommer på fredag. Då ska jag undersökas! 

Mamma langar dagens visdomsord: "med vitt vin och hummerfond kommer man långt".