please don't take a picture it's been a bad day.

plats: centralhallen

humör: trött/måndagsångest

Jag säger som Amanda; ta, ta, ta en tablett om du på detta livet är trött.

Det ligger tågbiljetter jämte mig på skrivbordet. Använda, självklart. Men jag ser det som ett tydligt tecken på att någon kommer att hälsa på mig inom de närmsta dagarna. Eller att jag gör detsamma.

Min skola är fruktansvärt ful. Trots det är den k-märkt. Man får inte bygga om den för att kommunen/staten/kungen/whatever anser att det är av allmänt intresse att den sparas. Vi snackar en betongbyggnad från 30-talet (har jag för mig?) som delvis även är byggd i plåt. Grön sönderrostad plåt. Hemskt oestetiskt.

Dagen idag gick snett redan från början. Jag surade ihop över kläderna jag ville ha på mig, men jag ångrade mig för att folk tittar snett på en här om man har något som på något vis skulle sticka ut eller vara extra märkvärdigt. Vissa dagar bryr man sig inte, andra orkar man bara inte. När jag skulle åka till skolan (pappa körde mig, heaven knows hur det hade gått annars) upptäckte jag att mina söta indie-vantar (bruna stickade, skitgulligt mönster, i mohair) hade gått sönder. Inte så att det var ett stort hål i vanden så att man bara inte kunde använda dem. Bara ett litet litet väldigt retfullt hål så att man kanske kan fortsätta använda dem, men jag kan inte inte. Så de åkte rakt ner i soptunnan.

Självklart kom jag, i bilen, på att jag glömt att göra min naturkunskapsläxa. Yvonne kommer döda mig. Och jag som skulle satsa på naturkunskapen i år. HÖHÖ.

Första lektionen är matte. Jag dör inte så mycket som jag kanske borde, andragradsekvationerna trilskas inte så mycket som de brukar göra. Det flyter på bra, och jag upptäcker att jag på lektionen nästan räknat alla talen vi ska ha i läxa till på torsdag. Det gjorde faktiskt min dag. Man får glädjas åt det lilla.

Nu ska jag snart ha historia. Det kommer bli kul och givande. STORT SKÄMT. Vi fick ett hemprov förra veckan som jag satt med igår kväll. Jag fattade ingenting till en början, sen började det lossna. Stormaktstiden är inte riktigt min grej. Hela idén med att gå i skolan är inte riktigt min grej just nu.