Den bästa kommentaren

Jag får inte så många kommentarer här på min blogg och jag kan väl förstå det när jag inte skriver om något särskilt och så sällan. Men ibland får man kommentarer som gör en alldeles varm inuti och allting känns underbart. Följande kommentar fick mig genast på bättre humör och får mig att le. Så sött!
Tack Amanda. Jag vet inte vem du är men det känns lite sorgligt att du inte vågade prata med mig (kanske var jag obehaglig på tåget till Arvika eftersom jag blev full som ett svin). Det var fint skrivet av dig.

Så här skrev hon:

Hej. Det jag nu kommer skriva kommer få mig att känna mig otroliogt fånig och även mig att framstå som en galning, men det är inte långt ifrån sanningen så skit samma. Hur som helst såg jag dig på tåget till arvika, och jag brukar inte hålla på och glo efter folk eller bry mig om utséenden (det låter som en kass ursäkt, men det är sant) men när jag såg dig kunde jag bara inte sluta titta. Jag visste inte hur jag skulle beskriva det för mig själv och jag tyckte du var snygg eller vad jag egentligen tyckte. Vacker är nog rätt ord. Kan kännas som en jävligt tråkig kommentar att jag bara går på allt ytligt nu men det är mitt eget fel att jag aldrig fått en chans att kunna tycka något om dig som person då jag aldrig tagit tillfället (förlåt, plural; tillfällena) i akt att prata med dig. Jag såg dig nämnligen ett par gånger under festivalen med (jag jobbade där) och sen såg jag dig på Emmaboda också! Min kompis Amanda (moderniteter-adnama om det säger dig något) snackade med dig där sa hon, men dum och feg som jag är gick jag bara inte fram och sa att du var i princip det finaste jag sett, någonsin. Det var som i en amerikansk film där allt står still i några sekunder och himlen baa strålar, typ. Fast i mitt huvud. Kanske spelar allt dethär jag tycker eller skriver nu inte någon som helst roll, för någon av oss, och dethär börjar bli en hel jävla novell, men jag var bara tvungen att skriva dethär till dig, av denhär sjuka anledningen. Nu vet du. Ha det nice så kanske vi ses, eller jag ser dig iaf, på nån festival nästa sommar. Det är ungefär tanken på festivaler som får mig att överleva vinterhalvåret förresten. Äsch vafan nu måste jag verkligen sluta skriva. Måste verka helt berusad, men det är typ så jag känner mig också. Ha det bra, och sånt :)